Vecka. 44 = Otursvecka nr. 1. Det började med att Marco fick en kraftig allergisk reaktion på jobbet i måndags vilket resulterade i nässelutslag - han hade stora, röda utslag över hela kroppen inklusive ansikte och hals. Fick åka ner till akuten och sitta där i några timmar. Han blev sjukskriven resten av veckan.

När jag skulle köra iväg till jobbet i onsdags började bilen låta något så färfäligt...jag visste inte vad det kunde vara. Jag hade min morfars andra bil, eftersom han just bytit vinterdäck på denna, och den bilen är mycket äldre och skruttigare än den andra så jag tänkte att det bara är något ljud den för med sig...men det började låta mer och mer och till sist blev jag livrädd och trodde att bilen skullöe explodera. Var på motorväg och ville inte stanna där, så strax innan man kör in till posten stannade jag bilen vid vägkanten. Två jobbarkompisar hade åkt bakom mig och ställer sig framför mig, och den ena springer fram till mig och frågar oroat vad som hänt. Jag sa att jag inte visste, men så ser vi vad som orsakat ljudet: jag hade fått punktering på ena bakhjulet! Eftersom jag aldrig fått punka tidigare visste jag inte hur det låter när man får det...men nu vet jag! ;-) En till arbetskamrat kör förbi och frågar vad som hänt, så de bogserar mion bil fram till parkeringen. HELA posten stod vid fönstren och tittade med nyfikna ögon på vad som hänt. Jag hade ringt min morfar tidigare i ren panik, så han var på väg till jobbet ( han bor ca 5 min därifrån). Jag tar mig snabbt in för att säga till arbetsledaren hur det ligger till och att jag blir lite sen eftersom jag måste vänta på min morfar. Det visar sig att han ska ha ett kort infomöte, så jag får gå fram till honom medan hela posten spänt försöker höra vad jag säger till honom. Smiter snabbt ut igen och ser morfar komma med raketfart. Snäll som han är erbjuder han sig att byta däck på bilen där, så medan jag går in igen för att jobba står min stackars morfar där ute i halkan och byter däck. Jag sa till honom att mina arbetskompisar erbjudit sig att byta däck, men han var så envis att göra det själv. Snällt, hursomhelst. Första passet skulle jag åka runt med bilen där inne och samla upp paket som kommit fel och vid varje stopp jag gjorde frågade folk vad som hänt med bilen. Vet inte hur många ggr jag fått upprepa samma svar, haha. Det var verkligen dagens samtalsämne där. Folk som inte ens hade sett när vi kom med bilen visste vad som hade hänt. Sedan dog mitt mobilbatteri under natten, och jag var livrädd för att åka hem själv utan mobil ifall det skulle hända något. Tur nog så frågade Simon om han kunde köra med mig, och det fick han såklart gärna. Bilen har sedan dess fungerat bra. Igår var jag och kollade luften i däcken, och det var dåligt med luft i alla, men nu är de som de ska :-).

Ha en trevlig Halloween!